Home » Recensioner » Recension: Call of Duty – Black Ops

Recension: Call of Duty – Black Ops

Spelvärldens Kinder-ägg?

Ingen på denna planet, i synnerhet inte gamers, kan väl ha undgått att ytterligare en titel i Activisions ack så framgångsrika Call of Duty-serie nått butikshyllorna. Självklart är det Call of Duty – Black Ops, utvecklat av Treyarch, jag pratar om. Jag var ett inbitet fan av serien redan på tiden för Modern Warfare men jag måste erkänna att mitt intresse för serien svalnat med varje ny titel som släppts. Från att ha spelat online varenda dag i nästan ett års tid efter releasen av Modern Warfare, har både World at War och Modern Warfare 2 mest samlat damm.
Orsaken är inte spelen i sig utan det faktum att vartenda missfoster på Xbox LIVE förefaller äga en kopia av spelet och gör sitt bästa för att förstöra för andra. Beter de sig inte som idioter i spellobbyn modifierar de sina konton för att fuska till sig fördelar online. Och sådant går fetbort i min värld! Det trista är också att det verkar göras väldigt lite åt problemet. Jag tycker också att Modern Warfare 2, oavsett försäljningssiffror och antal spelare, var en ganska blek kopia på Call of Duty 4 så när nu Activision släpper ett nytt, fräscht spel i serien är det med skräckblandad förtjusning jag tar mig an uppdraget att knåpa ihop en recension.

Call of Duty – Black Ops är lite som ett Kinderägg och innehåller något för alla: singleplayer, multiplayer och bonusläget Nazi Zombies, som blev oerhört populärt i World at War. Utan närmare förklaring börjar jag denna recension med att ta mig an singleplayerläget:

Den här gången utspelar sig historien under det Kalla Krigets allra kallaste dagar. USA är (som vanligt) ovänner med halva världen och vi får följa med på en resa in i skallen på enmansarmén Mason och därinne genom minnesbilder besöka scenarion som till exempel Vietnam, Kuba, och Sovjetunionen. Självfallet kokar de elaka kommunisterna ihop någon kemisk brygd som hotar liv och civilisation och i Masons hjärna finns svaret på det sifferchiffer som är nyckeln till att lösa problemet och rädda världen. På pappret är storyn ganska intressant och Treyarch har engagerat namnkunniga skådespelare för att ge röster åt karaktärerna, men tyvärr lyckas historien i spelet nästan passera mig helt förbi. Istället för att känna mig engagerad i figurerna och i handlingen,
känner jag mig som en Amish-snubbe, som av misstag parkerat hästdroskan utanför Media Markt och halkat in på mellandagsrean när jag konstant bombarderas med klipp och animerade effekter under resan in i Mason’s tankevärld. Dessutom måste någon ansvarig ljudkille i den studio där man spelat in Hollywood-skådisarnas röster, lida av en kraftig hörselskada (förmodligen sedan inspelningen av den gastande ryssen i World at War) för det skriks något alldeles otroligt genom berättelsen. Detta
överdåd av visuella effekter i kombination med tämligen överdrivet röstskådespeleri tar fokus från handlingen. Ta också med i ekvationen att handlingen är stenhårt scriptad (och då menar jag hårdare än kevlarförstärkt granit!): spelet berättar för dig exakt vad du ska göra i varje tänkbart ögonblick, när du ska göra det, var du ska göra det och hur du ska göra det. Det finns alltså inte det minsta utrymme för att lista ut något själv (bortsett från på en bana som förmodligen färdigställdes när delar av scriptteamet var på lunch). Kvar blir då den tämligen monotona slakten av evigt spawnande AI-fiender, som villigt ställer sig i vägen för dig utefter de snitslade banorna på väg till nästa checkpoint. Treyarch har gjort en ansats till att bryta av tristessen och lagt till några railshooter-element här och där, det vill säga
åkturer i fordon kombinerat med skjutgalleri á la Liseberg, men det känns bara bisarrt att åka till exempel motorcykel utan ens behöva styra hojen själv. Som grädde på moset kommer den låga intelligensnivån på både vänner och fiender. Call of Duty – Black Ops handlar i singleplayer om en enda sak: att stänga av hjärnan och skjuta hej-vilt på jakt efter
nästa checkpoint till ackompanjemang av mer krevader, explosioner och skrikande röster än du kan föreställa dig. Nej, frågar ni mig så säger jag att det inte håller för mer än en genomspelning… Det är tur att Call of Duty – Black Ops erbjuder mer!

blackops_1

Jag skulle tro att de allra flesta som skaffar CoD-spelen gör det på grund av
multiplayern. Och det är här även Black Ops glänser! Om du har spelat Call of Duty 4, World at War eller Modern Warfare 2 (förmodligen har du lirat alla tre…) kommer du att känna igen såväl spelsätt och menyer som intensiteten i matcherna. Dock har Treyarch smugit in några nyheter: Det traditionella nivåbaserade rankingsystemet för upplåsning av vapen, vapentillbehör och perks har kompletterats med som något utvecklaren kallar CoD Points. För CoD Points, som du tjänar parallellt med XP när du går upp i nivå, kan köpa prylar du vill ha. Du tvingas alltså inte att nöta med en och samma bössa för att låsa upp alla tillbehör utan du kan köpa dem i den ordning du själv vill. Dock måste du fortfarande nå vissa nivåer på traditionellt sätt för att låsa upp bättre vapen. Genom att implementera detta system blir Black Ops inte lika obalanserat för nybörjare som tidigare spel i serien. Nytt är också att du kan customiza dina vapen ännu mer än tidigare. Varför inte klämma dit en klanlogo på ditt gevär som syns i repriserna? Black Ops har nämligen ett ganska imponerande reprisverktyg som låter dig ladda upp klipp på spelets officiella hemsida. Det går alltså att spendera hur mycket CoD Points som helst om man vill. Är man duktig kan man dessutom spela om CoD Points i så kallade Wager-matcher. Ettan, tvåan och trean delar på
potten av satsade CoD Points medan förlorarna blir av med sina. Nytt i Black Ops är även möjligheten att träna på banorna i Combat Training mode innan man ger sig ut i ”skarpt läge” på Xbox LIVE. Både banor och spelsätt kan testas med och mot botar, som representeras av vänner på din kompislista, och du kan justera hur hårt motstånd du vill ha. Combat Training är ett superbra sätt att lära sig kartorna ordentligt.

I övrigt känner åtminstone jag igen det mesta sedan tidigare som sagt. Det gäller tyvärr också uppkopplings- och lag-/latencyproblem, som stundtals gör sig påminda. Och precis som i tidigare Call of Duty-spel tappar man bort kompisar i partyt när man söker efter matcher trots öppen NAT då och då. Men för det mesta fungerar det riktigt bra och med rätt sällskap är Call of Duty – Black Ops riktigt underhållande online. Black Ops har kanske inte revolutionerat CoD-franchisen, men det är helt klart den bästa Treyarch titeln i serien och det är klart värt ett köp!

blackops_2

Förutom kampanjen och den traditionella multiplayerdelen, har Treyarch även dammat av en favorit i repris: Nazi Zombies. Det fungerar ungefär på samma sätt som i World at War, även om det är tweakat till viss del. Trots att undertecknad inte är något proffs på Nazi Zombies direkt, skulle jag ändå våga påstå att svårighetsnivån är högre denna gång. Treyarch har, förutom nya miljöer, också kastat in några nya filurer i Nazi Zombies. Det faktum att man kan spela både ensam och tillsammans med vänner via Xbox LIVE, gör det till en rejäl bonus som ökar livslängden på hela speldiscen avsevärt. Och letar du ordentligt i Black Ops kan du eventuellt hitta ytterligare något som bättrar på hållbarheten. Men vad tänker jag inte avslöja!

blackops_3

Sammanfattningsvis kan sägas att Call of Duty – Black Ops är ett spel jag rekommenderar till dig som gillar action. Detta säger jag trots att kampanjen inte är mycket att hänga i julgranen. Men multiplayer och ”bonusspelet” Nazi Zombies lyfter spelet ordentligt och hållbarheten i Black Ops är klart över medel. Eftersom spelserien har så otroligt många fans, kommer man garanterat att hitta matcher online under lång tid framöver. Vi kan dessutom räkna med DLC i form av nya banor. Enligt min mening är därför Call of Duty – Black Ops ett givet köp!

Henric Ceder  (37 Posts)

Administratör/Skribent/Recensent här på Xboyz.se. Blev seriöst biten av spelandet efter att ha testat Sierra's "Kings Quest" i början av 80-talet. Höll sig sedan inom PC-sfären tills dess att Xboxen dök upp på marknaden. Startade tillsammans med några vänner klanen "Xboyz" 2003 och driver sedan 2007 Xboyz.se som en Xbox 360 community.