Home » Recensioner » Recension: Apache Air Assault

Recension: Apache Air Assault

Hallå du gamle indian!

Häromdagen dök det äntligen upp! Årets ”smygare”, som jag väntat på ända sedan rykten gjorde gällande att ryska Gaijin Entertainment slagit sina påsar ihop med Activision och att en helikoptersim var att vänta till Xbox 360. Spelet jag pratar om är Apache Air Assault, uppkallat efter Boeings attackhelikopter AH-64 Apache. Gaijin Entertainment låg som bekant bakom flygsimen IL-2 Sturmovik, Birds of Prey, som dök upp till 360 förra året. Även om IL-2 i grund och botten var
ett riktigt bra spel, led det av några spelförstörande barnsjukdomar, framförallt i multiplayer, som dessvärre aldrig patchades i 360-versionen. Jag råkar veta från säkra källor att denna fadäs inte berodde på utvecklarens ovilja att fixa till spelet, utan brist på support från den dåvarande utgivaren. Så hur blir det denna gång när Gaijin har en av spelvärldens jättar som uppbackning? Lyfter äntligen deras titlar (om ni ursäktar ordvitsen…)?

Apache Air Assault är definitivt inget mainstreamspel. Det är nischat mot tokstollar som mig, som kan tänka sig att spendera timmar med att lära sig flyga en modern, flygande dödsmaskin hemma i vardagsrumssoffan. Ju mer verklighetstroget det är och ju större utmaningen i manövrera maskinen blir, desto roligare har jag. I Apache Air Assault handlar det om att spaka olika versioner av Boeings (Apache Air Assault är en licensierad Boeing-produkt) helikoptrar i ett antal fiktiva scenarion: AH-64D
Longbow, som är en av de amerikanska versionerna samt AH-1, som är den brittiska. Även om scenariona är fiktiva, påminner de starkt om länder vi hör och läser om i den dagliga nyhetsrapporteringen. Eftersom Apachen är och förblir en maskin konstruerad för att ”regna död från ovan” med sin 30 millimeters kanon, sina Hellfire-robotar och Hydra-raketer, återspeglas detta även i kampanjen. Det handlar alltså om att lyfta från sin bas och utefter en mer eller mindre förutbestämd rutt, bekämpa markmål av olika slag. Det finns tre svårighetsnivåer i spelet: Training, Realistic och Veteran. Träningsläget är avsett för soffpiloter med få flygtimmar bakom sig och helikopterns flygegenskaper har plattats till för att göra hanteringen simpel – på bekostnad av realismen. Det realistiska läget kräver mer av sina piloter eftersom man hela tiden måste ta hänsyn till den kraftpåverkan som helikoptern utsätts för. Detta innebär att man inte kan flyga och svänga precis som man vill. Men det innebär också att man kan flyga mer avancerat än i träningsläget när man väl lärt känna sin Apache. Veteranläget påverkar inte flygegenskaperna, utan begränsar enbart antal spawns som står till förfogande i varje uppdrag samt stänger av auto-påfyllning av vapensystemet så att man tvingas landa då och då. Man kan vid flygning välja olika vyer för kontroll av sin helikopter: Cockpit, alltså inifrån förarplats, extern, där hela helikopterns syns snett bakifrån eller
virtuell vy, där hela skärmen representeras av pilotens synfält och HUD (Heads Up Display). Eftersom undertecknad har lite självaktning har jag spelat med realistiska flygenskaper från cockpitvy, vilket låter mig se helikopterns fullt fungerande instrument när jag flyger. Kontrollschemat för flygningen fungerar mycket bra och går fort att lära sig. Om man behöver lite extra flygträning har Apache Air Assault även ett spelläge kallt ”Free Flight”, där det går att flyga utan motståndare om man så önskar.

apache_air_assault1

Apache AH-64D Longbow i Kaukasus?

En Apache har inte bara en utan två mans besättning. Den andra besättningsmedlemmen – skytten – har, av uppenbara skäl, en väsentlig roll i detta spel. Medan du flyger, hanteras den 30 millimeters kanonen av AI på ett helt acceptabelt sätt. Men om du så önskar kan du själv ta kontroll och ”hoppa över” till framsätet. Så länge du inte väljer att utnyttja kanonens riktmedel fullt ut, kan du faktiskt kontrollera helikoptern härifrån. Väljer du att aktivera TADS (Target Aquisition and Designation System) blir det mycket svårare att hantera helikoptern så att placera den i auto-hover innan man aktiverar TADS är att rekommendera. Just TADS är en av de delar av Apache Air Assault som Gaijin fått till riktigt bra! Precis som i verkligheten har systemet en monokrom TV-bild med zoom-funktion samt en värmekamera. Till båda varianterna finns en laserdesignator kopplad. Man kan alltså från detta läge antingen beskjuta markmål på två kilometers avstånd med kanonen eller leda in Hellfire-robotar genom att ”peka” lasern mot det tänkta målet.

ApacheAirAssaultFLIR

TADS med värmekameran i aktion

Som en äkta flygnörd och soffpilot har jag riktigt roligt tillsammans med Apache Air Assault under den första delen av kampanjen. Jag plockar markmålen ett efter ett och ger understöd till vänskapligt sinnade trupper på marken, samtidigt som jag skickligt undviker fientlig eld. Men några uppdrag längre in i spelet händer något… Fienden på marken börjar att bli löjligt aggressiva och deras skjutskicklighet med finkalibriga vapen antar monstruösa nivåer. Motståndare som jag inte ens kan få träff på med hjälp av den 30 millimeters kanonen och TADS, skjuter ner mig gång på gång på gång. Som om inte det vore nog har de ”Lualiska” piraterna (visst rimmar det på Somaliska pirater?) skaffat sig målsökande RPG’er av hittills okänd typ, som de från små guppande och studsande träholkar matar in träffar med. Dessutom spawnar de överallt och hela tiden… Visst är det kul med lite utmaningar, men från att i början ha varit ett hyfsat realistiskt flygspel förvandlas Apache Air Assault till luftens Black Ops. Och detta helt i onödan om ni frågar mig! Vi spelare behöver inte ändlös action i vartenda spel som släpps! Tyvärr sjunker kampanjen i Apache Air Assault lika fort som min nedskjutna helikopter när action ersätter realism.

apache_air_assault_3

Cockpitvyn är riktigt snygg, om än lite mörk…

Men som tur är har Apache Air Assault mer att erbjuda än kampanjen. Jag har redan nämnt Free Flight där man själv kan ställa in var, när och hur man vill flyga och hur motståndet ska se ut. Dessutom finns flera co-op uppdrag för två till fyra spelare – antingen privat eller rankat – vilket inte är fy skam! Apache Air Assault har även stöd för lokal co-op i splitscreen där en spelare agerar pilot och den andre skytt. Detta spelläge hade dock gjort sig betydligt bättre via Xbox LIVE och med fullskärm. Men det är riktigt uppfriskande med spelutvecklare som satsar på co-op! Ett lite udda grepp från Gaijins sida är också att man kan ”pimpa” sin helikopter med dekaler innan man beger sig ut online…

Tekniskt sett är Apache Air Assault riktigt skapligt. Grafiken kanske inte är fantastisk men den fungerar. Helikoptrarna är snyggt återgivna medan omgivningarna erbjuder en blandad kompott: från riktigt fula med grova texturer, till riktigt snygga. Soundtracket är precis som brukligt i spel av denna karaktär ”sådär”, men vilken soffpilot med självaktning spakar sin farkost till musik?!? Radiokommunikation och kanoner låter suveränt men jag har dessvärre också stött på några ljudbuggar där motorljudet från helikoptern saknas om man väljer att flyga från cockpitvy. Menysystemet är enkelt och överskådligt (om än lite trist), kontrollen fungerar klockrent och spelets laddtider är föredömliga. Spelet erbjuder bra möjligheter att justera kontrollkänslighet och det har stöd för 360-kompatibla tredjeparts flygkontroller vilket ett spel av den här typen ska ha enligt min mening.

apache_air_assault_2

Grafiken är stundtals strålande!

Trots min sågning av kampanjen motsvarar ändå Apache Air Assault mina förväntningar! Med en patch för att fixa ljudbuggarna (spelet har redan patchats en gång för att åtgärda vapenljud som hakade upp sig) blir det ännu bättre. Om jag får önska skulle Gaijin också kunna ”nerfa” AI-kontrollerade markstyrkors vapen så att kampanjen balanseras upp lite bättre. Men oavsett om det sker eller ej gör co-op och Free Flight Apache Air Assault till ett givet köp för oss flygentusiaster. Funderar du själv över om du är tillräckligt mycket entusiast för att uppskatta detta nischspel eller inte, rekommenderar jag en nedladdning av demot som finns tillgängligt via Xbox LIVE Marketplace. Sist men inte minst: ett stort tack till Gaijin Entertainment för att de verkligen anstränger sig för att bredda spelutbudet för oss Xbox 360-ägare och vågar satsa på smala titlar!

Henric Ceder (39 Posts)

Administratör/Skribent/Recensent här på Xboyz.se. Blev seriöst biten av spelandet efter att ha testat Sierra's "Kings Quest" i början av 80-talet. Höll sig sedan inom PC-sfären tills dess att Xboxen dök upp på marknaden. Startade tillsammans med några vänner klanen "Xboyz" 2003 och driver sedan 2007 Xboyz.se som en Xbox 360 community.


©2007 - 2011 Xboyz.se
All rights reserved