Home » Recensioner » Recension: Dead Island

Recension: Dead Island

Ahh, semester! Det finns inget som slår sol, värme och svalkande drycker på en paradisö. Sol och bad på dagarna, röja stålet om nätterna, precis som det ska vara. I vanlig ordning så får man i sig några droppar för mycket och det roliga övergår lite mot svineri istället. Vingla runt på dansgolvet med en pava i näven, bete sig som ett arsel och kanske råka knuffa omkull någon stackare i den något ostabila framfarten. Efter ett besök på herrarnas (som visst råkar vara damernas) går färden mot hotellrummet för att stupa i säng.

 

Morgondagen gryr och man vaknar upp sådär en aning mindre toppfräsch, kliar sig lite i post-party-rufset samtidigt som ögonen försöker ställa in skärpan. Något stämmer inte. Du stapplar ut i korridoren och allt är tyst och mörkt. Resväskor ligger lite huller om buller och något enstaka lysrör hänger på trekvart och flimmrar. Va fan har hänt?!

 

Det här är inledningen till Dead Island som är utvecklat och utgivet av Techland. Jag skulle vilja kalla det för FPC, First Person Combat eftersom det är tillhyggen av olika slag som används i första hand. Dead Island utspelar sig på Banoi, en sån riktig paradisö som alla skulle vilja åka till och som i de flesta andra zombiehistorier så är det någon mysko smitta som orsakar zombieapokalypsen.

 

Det finns fyra olika karaktärer att välja på när ett nytt spel startas:

Purna, puffror är hennes grej

Sam B, kung på trubbiga vapen

Xian Mei, knivexperten

Logan, kastvapen som specialitet

 

Alla karaktärerna har sina styrkor och svagheter men känns välbalanserade för att klara biffen. Jag själv har spelat som Sam B för att han är stor och stark och tål mycket stryk. Men han är å andra sidan lite klumpig så där jämnar det ut sig.

 

Att spelet går ut på att spöa skiten ur zombies och överleva råder det väl inga tvivel om men för övrigt då? Allt du gör, utför uppdrag, dödar zombies etc. får du XP för. XP levlar upp din karaktär och för varje ny level får man en skillpoint att spendera på nya färdigheter och egenskaper i ett sk skilltree. Det finns tre grenar i detta ”färdighetsträd”; Fury, Combat och Survival. Combat och Survivalgrenarna säger sig nog ganska självt vad de går ut på. Fury är faktiskt vad det låter som, ett vredesutbrott. Fury fylls på i en mätare vartefter zombies dödas och när mätaren blir full utlöses den med att hålla in B-knappen. Allt blir svartvitt och karaktären blir urstark under en kort stund och de odöda faller som furor när man vevar på som en tok. Det första som slog mig när jag startade spelet var att de på Techland har spelat Borderlands för den här XP/levelbiten ser ut och funkar exakt som det.

 

 

Det finns hela tiden huvuduppdrag att göra som tar berättelsen vidare men även en hel drös med sidouppdrag som har varierande svårighetsgrader så det finns massor att göra i spelet. Jag personligen gjorde inte så himla många sidouppdrag utan gick mest på storyn och det tog mig ca 20 timmar att beta av den.

 

När det kommer till vapen så kan det mesta användas för att golva zombies. Till en början så får man nöja sig med kanotpaddlar och plankstumpar. Sådana tillhyggen finns i överflöd men de tål inte många smällar innan det blir smulor av dem. Vapnen i Dead Island håller nämligen inte  i en evighet. Tack och lov så finns det arbetsbänkar lite varstans där vapnen kan repareras, uppgraderas och modifieras. Allt sådant kostar pengar så det gäller att loota (samla saker) ordentligt. För att uppgradera ett vapen så krävs ritningar och de finns som belöning för vissa uppdrag men de göttigaste moddarna hittar man ute i fält så ha alltid ögonen på skaft. Det räcker så klart inte med bara en ritning, det går åt delar till bygget också. Återigen LOOTA! Man kan undra vad ett par deoflaskor och lite silvertejp som hittas i all bråte ska vara bra för, men kombinera dem så har man totat ihop en skaplig bomb.

 

 

Det bästa med Dead Island är att det går att spela med kompisarna. Co-op för fyra spelare erbjuds. Spelet har en funktion som visar om någon annan på Xbox LIVE är på samma ställe som du själv och med en knapptryckning så kan man hoppa på denna persons spel. Vill man hålla sig till de närmast sörjande så sätter man platserna som privata i sitt eget spel och håller därmed randomspelare utanför. En smart grej för co-opläget är att det går att få spelet anpassat för din nivå (level). Spelar du med en kompis som har lägre level än dig så får polaren nita zombies motsvarande sin level och du själv får zombies motsvarande din högre level. Står ni båda och tittar på en ensam zombie så har den t.ex level 27 för dig och t.ex level 12 för din kompis, ni får i praktiken slå lika mycket för att sänka den rackaren även fast ni skiljer ganska mycket i nivå. I ärlighetens namn så har jag stängt av den funktionen för det är så förbaskat kul att kunna slå skallen av en zombie med ett slag hahahaha!

 

 

Det finns några grejer som kan vara riktigt irriterande med Dead Island. Variationen av de mer vanligt förekommande zombierna är undermålig. Dregglande muskelknutte, väsande bikinibrud, springande skrikande bikinibrud, ja ungefär så många olika utseenden finns. Var det så jobbigt att fixa lite mer variation?  Ibland så kladdar grafiken ihop sig i spelet och då allra helst under filmsekvenserna. Ansiktena syns ordentligt men bakrunderna ser ut som om min tvååring lattjat med vattenfärgerna. När jag spelat co-op med kompisar och hoppar in i deras spel så får spelet för sig att byta vapen rätt som det är. Inte så himla kul när ett gäng zombies kommer i full fart rakt emot mig och där står jag med bara knytnävarna utan förvarning. En ganska märklig bugg gjorde att jag blev nerbankad i marken av en nedfallande reklamskylt. Jag sjönk ner i marken sakta men säkert och dog till slut efter vad som kändes som ca 50 meter under marknivån.

 

Dead Island är väl inte direkt något tekniskt mästerverk och någon kan säkert irritera sig på Borderlands-kopian av själva spelupplägget men fan vad roligt det är, riktigt underhållande action från början till slut!

Mikael Eklund  (17 Posts)

Fick en Gameboy och ett NES i julklapp för tusen år sedan men fastnade inte ordentligt för spel förrän i 30års åldern. Tycker att det är slöseri med pengar om ett spel inte har ett bra multiplayerläge. Lekfarbror här på bygget.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

©2007 - 2011 Xboyz.se
All rights reserved